Ett givande och tagande.

EN LÅNGHELG full av givande och tagande och med inslag av en annan typ av paddling. Så såg min Kristi Himmelfärds ut.Typ alla jag känner var ute och paddlade, några på ostkusten och några på västkusten. Själv valde jag att tillbringa tiden med att utbilda, eller hålla kurs om ni så vill, med grabbarna på Vaxholms Brygghus på Rindö. Trevliga plats som jag inte besökt tidigare och Kalle och gänget har stor potential att göra något bra där. Åk gärna förbi och be Kalle göra en schysst kaffe, han är förmodligen Rindös enda barista, eller åtminstone på väg att bli.

Göänget på Rindö. IMG_2347_2451
Alla är fotografer!

Kombinerade besöket i storstaden med att käka på Lux dag för dag, med Anne. Riktigt bra och prisvärt; vår bordsgranne, inflyttad från Hudik, hävdade att han har bästa kvarterskrogen i Stockholm numera. Förr hade man inte ens råd att gå hit, sa han. Då bodde han ändå i en av de schyssta bostadsrätterna som ligger efter vattnet. Dock var han lite bekymrad; frugan hade börjat titta på hus efter senaste tillökningen och det är inte billigt om man vill bo hyggligt nära city. De hade lånelöfte på 10 milj. och skulle kanske få 5,5 milj. för lägenheten. Svindlande. Vi hade förmånen att bo i dotterns lägenhet; 25 trivsamma kvadratmeter som man får vara mer än nöjd med. Lilla Essingen är verkligen en oas i storstaden. Trivs oförskämt bra där.

Att få punktering 06.30 på väg till en examination i canadensarpaddling är få förunnat. Dock hände det mig i söndags morse. Måste ändå säga att jag tog det ganska bra. För inte alltför länge sedan hade jag brutit ihop och blivit ursinnig på den klumpige chauffören som inte kunde hålla sig borta från kantstenen. Jag själv i tredje person helt enkelt. Men istället stannade jag bilen, klev ur och bytte däck på 15 minuter. Nästan som att gå in i depå i ett formel 1 lopp. Ja, jag sa nästan men just där och då kändes det som ett ögonblicksverk.

Färden gick sedan vidare mot Sjöviks folkhögskola i en något högre hastighet än vad som angavs på reservhjulet, 80 km/tim. Det gick fint att köra betydligt fortare än så. Väl framme i Sjövik möttes jag av en atmosfär som inte uppmanar till höga hastigheter. Bosse som är lärare på skolan hälsade mig välkommen med cowboyhatt i skinn samt pipan i mungipan. Han gav en kort vägbeskrivning till platsen där jag kunde få mig en kopp kaffe.

Sedan fick jag träffa gruppen och titta på deras fina canadensare som de byggt själva. Långt från det Trapper skapade på 70 och 80-talet och som nu ligger och skräpar i sommarstugor och trädgårdar.

IMG_2376_2442

När man paddlar canadensare på riktigt så står man på knä och då behövs det vissa attiraljer för att det inte ska bli plågsamt. När det närmar sig strömmande vatten eller grunda vikar ställer sig paddlaren upp och scannar av området. Inga konstigheter alls. Man ser ju bättre då, eller hur.

IMG_2363_2429

Jag blev oerhört imponerad av dessa paddlare som styrde och vände med canadensarna som de ville. Jag fick låna en solokanot och lattja runt lite själv och faktum är att mycket av det vi gör i kajaken när det kommer till styrtag har sitt ursprung i dessa farkoster. Lärorikt.

Kamraträddning. IMG_2373_2439

Kamraträddning gick hur bra som helst. Lite mer vatten att tömma ur än vad vi har i kajakerna. Det sägs att det rollas i canadensare också men det fick vi inte se prov på.

IMG_2382_2447IMG_2383_2448

 

 

 

 

 


Det började med en dålig penna…

Blev lite extra kunskaper i min examinatorsportfölj men jag nöjer mig med att jobba med havskajak och nordisk kajak som kortet säger. Men visst blev jag sugen att testa mer ”riktig” canadensare på sikt.

Var det någon som inte trodde att Agnes Lo skulle få pris för Jills veranda? Nej, jag tänkte väl det.

/J


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *