MED LEGENDAREN BÖRJE Salming i lurarna ska jag försöka sammanfatta 7 fantastiska dagar i Ålands skärgård.

Börje pratar sig varm om naturen i Salmi där stillheten råder. Och just stillheten är kanske den största upplevelsen med naturen; oavsett var i naturen man befinner sig.

Det är också det som lockar oss att åka till Åland för att paddla när vi har så mycket fin skärgård här hemma. Stillheten. Under semestertider är våra svenska skärgårdar överbefolkade medan delar av Ålands skärgård bara ligger där och väntar på oss. Det är lika lite människor och båtar som under lågsäsongen i Sverige. Varför vet jag inte men vi bara njuter av det.

Färjan i sig är en upplevelse. Från Grisslehamn till Eckerö på Åland reser de flesta för att köpa öl. Åtminstone är det så jag upplever det då män – ja, det är inte så jämlikt bland ölköparna, har speciella vagnar med sig för att kunna lasta minst 8 flak. Merparten köper den mängden medan kvinnorna får med sig ett antal boxar vin och någon klibbig likör. Tanken slår mig att vi har lite olika mål med vår resa och tur är väl det. Tänk om alla dessa öltransportörer skulle inta skärgården; tack och hej stillhet.

Dimman möter oss när vi kommer till Sandösunds camping som är starten på paddlingen. Här ska bilarna förvaras och en man, kallad Olofsson längre ner i texten, styr upp vår parkering på det lite bryska sätt som personer talandes finlandssvenska kan upplevas. Vi packar kajakerna inför publik i form av husbilsägare som nästan sätter ölen i halsen när de förvånat ropar och undrar hur vi ska få med oss allt.

Under 7 dagar har vi sedan så bra väder som man kan ha på våra breddgrader. Kanske är det till och med en aning varmt vissa stunder för min smak. Men vi får även lite vind och vågor att tampas med vilket förhöjer upplevelsen ytterligare. Aldrig har jag haft så mycket bra tältplatser under en och samma tur. Detta är mitt 3:e besök som paddlare på Åland, och hittills absolut bästa. (Var här på muckarresa efter lumpen men med helt andra intentioner än paddling.) Nu valde vi att starta med norra skärgården och jobba oss österut i den delen. Hade vi någon skogstältare i gruppen innan så är de av en helt annan uppfattning idag; kala, varma, röda, släta och vackra hällar mötte oss varje kväll.

Tiden går fort när man har roligt och väl tillbaka på Sandösund för övernattning inför hemresan blir vi mottagna av värdinnan, låt oss kalla henne Beatrice. Hon undrar vad Olofsson ställt till med när vi har fått betala bilarna i förskott. – Så gör vi inte här, meddelar hon. Och Olofsson är hennes man vilket ger henne rätt att raljera om honom får vi veta. Som alltid löser det sig även med människor av Beatrice typ. Vid frukosten tycker hon att vi ska välja gårdagens macka för den ska minsann hon äta. Vi väljer dock den färska varianten och kommer undan med det. Nog skulle det vara spännande att vara en fluga på väggen i Beatrice och Olofssons husvagn. Den står på bästa plats och Beatrice svischar fram över campingen i sin bil, alla hundra meterna från receptionen till husvagnen.

Kenneth fyllde 68 år sista kvällen och sittandes på rad med blicken ut över havet, med en födelsedagsöl i handen, konstaterar vi att detta var en ganska bra tur. Jag småler lite för mig själv och tänker att det är en ynnest att få tillbringa en vecka med människor som har upplevt så mycket och är still going strong. Historierna blir många vid middagarna, till och med vid 11-fikat, som varit obligatoriskt med detta morgonpigga gäng, hinns det med en och annan anekdot. Jag hoppas kunna sitta här själv, efter 20 paddlade mil, när jag är i den åldern.

/J