NÄR VI BARA har en ö kvar som skyddar från vind och vågor samlar Rickard och Andreas hela gänget. Ett sista snack innan alla ger sig ut i det busiga området vid Vallerö. – Vi kör 2 och 2 och håller koll på varandra om det händer något, säger Rickard. – Det är bra om fler hjälper till om vi behöver plocka upp någon som simmar, lägger Andreas till. Det är ingen ledarledd paddling men folk med stor erfarenhet kliver fram och delar med sig. Andra lyssnar och blir en del av en stark grupp som tillsammans löser eventuella problem. En outtalad ordning där vi inspireras av varandra och visar respekt. Vi får en dag därute i detta mytomspunna sund som bjuder på bitvis busigt vatten men ändå en del fina vågor som i sin tur ger mig några av säsongens bästa surfar. So far, ska tilläggas då vi styr kosan mot Cornwall i oktober och förmodligen får en del surf av den större sorten att bita i. Lärorikt kommer det att bli och lärorika är alla dagar i kajak på ett hav som aldrig är detsamma.
Surflunch på Vallerö.

Dagarna innan jag landade på Stocken för denna alltid lika trevliga tillställning, vi ska bara styra upp den gemensamma middagen bättre till nästa år, befann jag mig i Billdal hos Micke på Sea Kayak Billdal. Här fick jag vara en dem som inspirerade andra att ta sina första paddeltag och efter stund glida ut bland kobbar och skär. 50 studenter från Lund paddlade med oss i lite olika konstellationer under 2 dagar. På kvällen gjorde Micke och jag tacobuffé till hela gänget. Min största servering som muurikka-kock. Lärorikt.
Paddlande studenter.

Apropå att inspirera så hade jag kajakkurs med Hans från nätverket Walking and Talking för någon vecka sedan. Vi spenderade en trevlig helg med paddling och långa diskussioner vid brasan om företagande och scouternas organisation. Hans är en passionerad scout med stort engagemang i rörelsen. Spännande och lärorikt om en stor organisation som jag visste väldigt lite om, visade det sig. När söndagen kom och vi närmade oss kaj konstaterade Hans att kajaken han paddlade – min Arrow Play MV – skulle ligga fint på hans takräcke. Sagt och gjort, när vi kom i land lastade vi den på Hans bil och den hade fått en ny husse. Kajakinspiration av den högre graden får man förmoda. Tur för mig att Micke i Billdal hade en ny Arrow i lager när jag var där förra veckan. Gillar den båten som ett komplement till min Romany. Lekfull och tillräckligt lastdryg för mina längre turer.

Dock hade alla mina inspiratörer den där dagen vid Vallerö, Daniel, Mats, Torbjörn och några till, plastkajaker i vågorna vid Vallerö. Så länge man inte är uppe och klättrar på klipporna är min Romany oslagbar men blir det för mycket kontakt är plasten bra att ha. Vi får väl se vad som blir nästa tillskott i flottan. Lite Gemini-inspiration blev det allt.

/J