DET NYA ÅRET närmar sig med stormsteg. Och vintern har landat med kyla och väldigt lite snö. Åtminstone i mina hemtrakter men även en stor del av alperna har haft problem. Jag skriver haft då det pratas mycket om oväder i Europa på nyheterna idag. Oväder i form av regn i låglandet innebär ofta snö i alperna. När kylan kommer och snön uteblir får vi ganska snabbt åkbar is på Hjälmaren, och då framförallt Hemfjärden som ligger väldigt nära min bostad. Då jag jobbat i stort sett varje dag i december skrek kroppen och inte minst hjärnan efter tid utomhus.

Det startade redan på julaftons dag då vi tog en klassisk vandring i Kilsbergen, jag, Anne och Fanny. Med ny Muurikkapanna, den mindre varianten, i ryggsäcken och Annes krabbelursmet traskade vi på mot Göljans vindskydd och tillhörande eldplats. Alltid bra med ved där även om du får såga och klyva själv. Hör väl till tycker jag. Att man gör det själv alltså, vem ska annars göra det?

På juldagen väntade oss en fantastisk is, om än något tunn, på Hemfjärden. Det visade sig att även Mellanfjärden hade lagt sig men det fick vi ta vara på senare i veckan. Bättre skridskopremiär kan man knappast få och vi njöt i fulla drag av isen och stillheten. Nästan ingen vind och endast ett fåtal skridskoåkare. Invasionen var ett faktum dagen efter, annandagen, men då jobbade jag och var nöjd så. Värdet av dessa magiska stunder utomhus blir så mycket större när man jobbar mycket som jag gjort den senaste tiden. Alternativet att alltid kunna vara ute är bra men då blir man också mer kräsen. En reflektion bara.

Kyla och ett tunt snötäcke mötte oss när vi skrinnade ut idag. Den kalla snön gjorde ingen större skillnad för skridskoåkningen men landskapet och ljuset var ett helt annat. Att åka på svart hård is är häftigt i sig men även ett tunt snötäcke kan skapa mystik. Ospårat blir plötsligt något att sträva efter, precis som på berget.

Kylan till trots blev det en obligatorisk fika. Utan den räknas det liksom inte. Dessutom på en ö dagen till ära.

Pether hade samlat ihop till en rätt skön rimfrost i fiskarskägget när dagen var till ända.

Det suger i tälttarmen nu och vi får se om det blir före eller efter nyårsfirandet. I samband med hade väl varit kul men min fru delar inte den åsikten.

/J