NÄR VI PADDLAR över den beryktade Kosterrännan med en bejakande ostlig vind i ryggen upplevs det som den enklaste passagen. Den passage som så ofta är en av de tuffare att paddla, om än inte den längsta.

Väl på plats i denna fantastiska skärgård väljer vi att paddla igenom Tjälleskären, en egen liten övärld i sig. Målet är att besöka Ramsökalvens södra skär där det oftast befinner sig kolonier av säl.

Idag var det inte så många just här, men vi ser ett flertal sälar på andra platser under dagens paddling. Placerade på de grundaste skären med den karakteristiska formen som kan liknas vid en brittisk kajak placerad på samma låga skär. Lite bananformade, åtminstone när de är uppmärksamma på sin omgivning och redo att ge sig ner i den värld av vatten som ger dem trygghet om vi kommer för nära. Lika långsamma på land som de är snabba i vattnet. Lite som en svensk backlinje i VM-kvalet mot Österrike. Med den markanta skillnaden att de inte var snabba i något element vad jag kunde se. Men de hade å andra sidan inget vatten att fly ner i. Möjligtvis vatten i knäna.

Nattlägret blir på en för mig ny bekantskap, Ramsholmen. Stor ö med många möjligheter men inte riktigt lä för den tilltagande ostliga vinden. Vi fick användning för våra vindtäta plagg samt träna på att sätta tält i ganska rejäl vind. Inte så tokigt.

När vi strandar med våra kajaker på Strandkantens egna lilla strand är det mycket fler norska båtar än vad som är brukligt för årstiden. Märklig känsla att befinna sig på en svensk ö med 95% norska flaggor på båtarna i hamnen. Till Mats förtret är Strandkanten abonnerad för bröllop hela helgen och därmed chanserna till att få tag i havskräftor minimala. Det är här vi brukar köpa kräftor i lugn och ro så här års. Men inte i år och ingen annanstans på ön heller visar det sig efter att Mats rekat av närområdet och förhört sig med lokalbefolkningen.

En lägerplats kan ibland uppstå p.g.a. av en ovanlig vindriktning. Man har paddlat förbi tidigare men då inte sett ytan, platsen och möjligheterna att slå upp sin enkla boning. En sådan plats hamnade vi på sista kvällen. Funkade över förväntan i den ostliga vinden och vid matplatsen var det nästan vindstilla. Och då kom regnet. Som så ofta upphörde regnandet nästan omedelbart efter att vi fått tarparna på plats. Klassiskt.

Tack hela gänget för en bra paddelhelg med lite socialt lägerliv. Har levt i ganska stor avsaknad av detta hela sommaren. Mycket soloturer som i sig har sin charm men bör blandas upp med lite turer i grupp då och då. Åtminstone tycker jag det.

/J