NÄR JAG PROMENERAR hemåt i ett strilande novemberregn kommer jag på mig själv med ett leende på läpparna. Jag ler inte åt den vingliga mannen som har väldigt svårt att hålla sig på trottoaren och som jag passerar i en vid cirkel för att undvika kollision. Inte heller åt de äldre män som har tagit förstärkningsplagget, den tunna dunjackan du vet, till en helt ny nivå och använder den inne på krogen som någon form av kavaj. Det tror jag inte Yvon Chouinard såg framför sig när han lanserade plagget för tio eller tjugo år sedan.

Nej, jag ler åt det sköna gäng som jag just ätit en trevlig middag med. En vänskap som bildades för så många år sedan att jag tappat räkningen. Och som består. Den här gången blev det på restaurang för att fira Tonny och Peter men oftast träffas vi hemma hos någon som står för värdskapet och bjuder på god mat. Kulinariskt brukar det bli och högt i tak. Ibland går diskussionen igenom taket men det slutar alltid lyckligt. Överens behöver vi inte vara men respekten för var och ens åsikt finns alltid där.

/J

PS. Om någon vill lära sig eskimåsväng så håller jag en kurs med start 2/12 i Gustavsviksbadet. Kontakta mig på johan@kayaqa.se