SITTANDES på mitt skidfodral hör jag en dansk yngling säga några fraser på detta för mig så obegripliga språk. Jag ber honom ta det igen men hälften så fort; slutar med att vi pratar engelska. Han är reseledare på företaget som jag köpt flyg och transfer av till Innsbruck och vidare till St. Anton. Medan han vimsar omkring och försöker få tag i en taxibuss läser jag Dennis Lehane, Nattens dåd, i ett väldigt soligt Innsbruck. Vis av egna erfarenheter från detta yrke bestämmer jag mig för att ta det som det kommer. Väntan till trots. Just vid väntan på flygplatser gör sig viktigpettrarna viktigare än någonsin. Ofta fick man höra att de skulle ta det med chefen för resebyrån när de kom hem. Alla minns vi väl herr Jönsson i Snowroller.

Väl i St. Anton blev jag mottagen av kvinnan som skulle sitta innanför glasväggen i sitt kök under samtliga mina frukostar. Det var bara jag som åt frukost. Udda pensionat med en bar i bottenplanet som hade tillåten rökning som indragare. Rätt många som har det i detta lilla land. Känns lite 90-tal. T.o.m. britterna har ju mestadels rökfritt  på sina inrättningar.

Frukost är kanske att ta i, men brötchen, kaffe och juice. Körde youghurt på rummet då jag inte ville göra värdinnan förnärmad. Man har ju en försiktig framtoning med sig i sitt svenska pass.

Lite mindre snö än vanligt men den här orten levererar alltid bra åkning. Hittills har jag aldrig lämnat denna plats besviken. Trots att skidåkarna av rang är väldigt många. Vilket är lätt att förstå när man själv upplevt möjligheterna. Eller som en av alla sköna figurer på Jennewein Sport sa till mig när USA kom på tal i ett av våra samtal. – Varför åka till USA och åka skidor, när vi har det här. Det kan man fråga sig. Vi snackade om lite olika orter over there och han hade varit på typ alla. Mina antal var blygsamma i jämförelse. Den här typen av figurer gör att man gillar platsen ännu mer. Vi skakade hand och han undrade när jag skulle dyka upp härnäst. – Du håller väl koll på vädret, så ses vi när det dumpar, sa han. Om det vore så enkelt.

Det snöade lite till och från efter att Magnus tillbett snöguden varje kväll. På fredagen var kung Bore verkligen med oss och snön vräkte ner. Ett värdigt avslut på en grym vecka. Berglängtan infann sig redan i bussen tillbaka till Innsbruck.

Finns en del bra fik i byn. Älskar att ta en macchiato hos lokala bagaren eller på Anthony´s. Bra käk där också.

På flyget hem tittade jag på filmen Springsteen & I. Vilken passion; fansen å sin sida som ligger till grund för filmen, och inte minst bossen själv. Fantastiskt.

Skrev på ett papper idag som ger lite nya dimensioner. Återkommer om detta.

/J