NÄR JAG TAR de första skären på Hemfjärdens blanka is bryter solen igenom och skapar den där sköna känslan som bara vintersol kan göra. Det är något speciellt med vintersol – den värmer så där lagom skönt medan vinden biter i ansiktet – en annan känsla än sommarsol helt enkelt.

När jag kryssar fram mellan öarna på den tunna men väldigt fina isen går mina tankar till Anders som försvann i detta område tidigare i år. Jag kände honom inte men funderar ändå över vad som hände här ute på isen den där kvällen när fullmånen bjöd på ett magiskt sken över isen. Jag var själv ute och sprang den kvällen och tyckte att den månbelysta isen var väldigt lockande när jag passerade Rynningeviken. En tragisk olyckshändelse som är viktig att bära med sig när man rör sig på fruset vatten.

Den tänkta testturen blev till en heldag med ett socialt crescendo och det klassiska mötet med Ulf och hans sällskap är alltid lika roligt. Vi ses nästa bara här när isen lagt sig, men då åker vi gärna en sväng och tar en fika i den värmande vintersolen. När dagen är slut har jag åkt med 4 olika sällskap. Det går liksom inte att åka hem en sådan här dag.

/J