Helgelandskusten – worth waiting for.

DET HAR ALDRIG varit så fullt i min kajak när jag har en bag från det stora varuhuset kvar med prylar. Aldrig så fullt att det mesta i den där bagen får vara kvar i bilen.

Vi kämpar med vår packning på stranden i Tonnes i ett solsken som värmer sådär varmt som man gärna är utan när man stuvar kajakprylar. Vi ska äntligen få paddla denna mytomspunna skärgård som vi läst om och halvt om halvt planerat in i kalendrar men aldrig fått det att stämma med övrig tid. Nu händer det. Mat intas i olika positioner och former. Alla vill komma iväg samtidigt som vi försöker ta det lugnt. Bilresan från boendet på Hemavans vandrarhem var lång men samtidigt väldigt vacker. Längre ändå var resan dagen innan som tog oss till Hemavan via platser och byar man mest läst om. Björn Ferrys Storuman, Vilhelmina som hade ett systembolag och Dorotea som inte hade någonting, kändes det som. Men mjukglass i Ramsele hann vi med. Mina tidigare resor till norra Sverige har alltid skett med tåg eller flyg därav euforin över dessa platser. När vi passerar byar betydligt mindre än nämnda metropoler hänförs vi av att här bor och lever man som i vilken annan stad som helst men det är väldigt långt till större civilisation. Ändå har väldigt många en Thaikrog i någon form. Ibland i form av en vagn, foodtruck som vi skulle kalla det på våra breddgrader, och ibland som vilken pizzeria som helst. Det som pizzeriorna var för dessa byar på 90-talet är nu Thaikrogar. Matkultur med bredd helt enkelt.
DSC_2219

Kvällen är sen i Hemavan men ljuset stannar kvar.
DSC_2247

Fina vyer efter vägen.

Lagom till avfärd börjar det regna och Eriks ord om att vattnet gärna kommer uppifrån i dessa trakter besannas. Dock är det fortfarande varmt så regnet stör oss inte i våra sittbrunnar när vi stävar iväg mot Polcirkelmärket. Första nattens tältplats lever upp till alla våra förväntningar – sandstrand med vit sand och grönt vatten samt Svartisen i fonden när vi slår oss ner för att tillreda kvällsmat. Ovanpå det har regnandet upphört och solen gjort entré.
redIMG_5145
DSC_2269redDSC_2289
Läger på Geiterøya

Nästa dag ligger dimman tät när vi vaknar vilket ger oss en extra lång frukost och vi fortsätter norrut mot Rødøya först vid 11-tiden. Tanken är det ska toppturas på Rødøya dagen därpå och paddlingen dit går via Buøyas arkipelag där vi stöter på två norska paddlare som är väldigt pratglada och vi blir sittandes på vattnet en stund och diskuterar strömmar och tidvatten bl.a. Så småningom tornar Rødøya upp sig ibland molnen och det är en mäktig bergsida vi har framför oss resten av paddlingen dit. Vi har fått tips av norrmännen om en vik med en strand där volleybollnät och solstolar står framställda utan att det är någon där. Storsand heter den visar det sig när vi tältar i Hestviken en bit därifrån och tar en promenad dit. Här finns även färskvatten i ett slangsystem som kommer från en källa högre upp. Och någon har dessutom byggt en sötvattensdusch med detta system. Denna någon måste väl bo på ön tänker vi men det är flera kilometer till byn. Vackert är det i alla fall på denna strand som ligger vid foten av den branta klippan.
DSC_2290Dimman  färdas fort på detta hav.

redDSC_2312

redDSC_2319redDSC_2325

DSC_2328DSC_2318Skumma växter och konstverk på Storsand.

Till topps bestefar sades det i den klassiska Ringenesreklamen när det begav sig. Och vi tar norrmännen på orden och beger oss på förmiddagen mot toppen av Rødøya. Dimman ligger tät när vi kliver ur vegetationen efter en brant stigning i densamma och njuter av att det fläktar lite på ”kalfjället”. DSC_2330redIMG_5166

redDSC_2344Vi möter norrmän som redan varit uppe och våra farhågor om tåke besannas. Men upp ska vi oavsett. Vi skriver i toppboken i total dimma och går ner en liten bit för fika och en eventuell förhoppning om att det ska klarna upp. Färdigfikade sitter vi och diskuterar hur länge vi ska vänta. Peter tycker att vi ska hålla ut en stund till och som den stunden ger oss belöning. 20 minuter senare står vi på den skarpa kanten och tittar ut över ett fantastiskt landskap. Worth waiting for, för att använda ännu en reklamslinga. Påpekas kan att dessa slingor nu tillhör samma koncern, om det var någon som undrade.DSC_2358

DSC_2356DSC_2373redDSC_2380Nöjda toppturare på väg ner.

Sen eftermiddag sitter vi i kajakerna igen och paddlar söderut. Det blir en kort paddling men ändå paddling och vi landar på Buøya för nattläger. Här ska även firas en pigg 67-åring med brasa och finrom vid densamma. Vi blir sittande länge och löser världsproblem som alltid vid en lägereld.DSC_2381

redDSC_2383redDSC_2384Lågvatten vid Buøya.

Nästa dag är vindprognosen sydlig och ganska rejäl framåt lunch. En överfart väntar och det är guppigt med sjö från olika håll, inte så olikt vår alldeles egna Hemfjärd, något saltare och större bara. Vi paddlar även motströms så framfarten är blygsam och när vi närmar oss nästa ögrupp blåser det rejält emot. Det blir långlunch för att avvakta vinden.redDSC_2393

Det mojnar till viss del och det är sen eftermiddag när vi återigen är på väg. Hestmonas nordvästra sida blir vårt mål. Vi slår läger lagom till att det börjar regna men jag hinner precis bada innan det bryter lös ordentligt. Kvällen tillbringas under stora tarpen som Mats förtjänstfullt släpar på i sin rymliga kajak. Tacksamt för oss andra som har fullt upp med vår egen packning. Jag hade liten tarp med mig som gav mitt Unna en perfekt uteplats under tak vid regn.DSC_2394

Läger på Hestmona.

Regnet öser ner hela natten och fortsätter i samma takt på morgonen. Åter til tarpen för frukost och rådslag om dagens paddling. Vi har tappat planen och Lovund blir svårt att nå inom vår tidsram. Ingen är sugen på att packa i ösregnet så vi avvaktar vädret.DSC_2400

Vi kommer iväg efter lunch och håller oss på östra sidan av Hestmona när vi paddlar söderut. Vi möter två svenska tjejer söder om Hestmona som tagit båten från Lovund till Onøya. De behövde ta sig därifrån men dimma och regn gjorde att de valde färja. Bra att möjligheten finns när tiden ibland inte räcker till. Natten spenderas på Ytterkvarøya som bjuder på finväder och trevlig tältvik. Dessutom en topptur i miniformat men utsikten blir formidabel ändå. Man behöver inte komma upp mer än 100 meter ö.h. för att få lite vyer då man startar på noll. Kvällen rundades av med storyatzy i solnedgången och rätt lag vann. Apropå solnedgång så blev det aldrig riktigt mörkt på dessa breddgrader.redDSC_2416

 

redDSC_2426DSC_2439Kvällens tältvy – Hestmonas klassiska silhuett.

En torr och fin morgon mötte oss när vi kröp ur våra tält. Ja, vi kryper ju ur våra boningar vid lite olika tidpunkter. Några betydligt tidigare än andra och jag tillhör de andra. Men huvudsaken är att man sitter i kajaken på angiven tid. Inte så att vi är militäriskt precisa med uppsittningen men något sånär i tid är önskvärt. Utsidan på Lurøya bjöd på ännu mer havsörn och kanske är de lite större här än hemma. Eller så är det bara som man upplever det för att allt annat är stort. redDSC_2404
Ryktet om att det fanns en affär på Lurøya skapade ett givet i samtalsämne i gruppen. Sötsaker, färskt bröd och lefsa stod på önskelistan. Väl i butiken visade det sig att endast kort med norsk bankanslutning funkade. Välkommen till 2016 Norge. Som tur var hade vår alldeles egen hovslagare, Jocke, köpt med sig norska pengar efter ett tips hemomkring. Vi handlade mer än vi behövde och inte ens priserna kunde avskräcka oss. Vissa saker kändes som hemma medan chokladen från Firkløver kostade som oxfilé. Vi styrde kosan mot stranden rakt över viken med överfulla kajaker för att äta lite av våra norska varor till lunch. Själv köpte jag den största avocado jag sett, tillika butikens enda avocado. Hoppas ingen ö-bo hade beställt den och nu blev utan.

Vi skulle nu paddla söderut men hade fått en dålig prognos som varnade för regn och vind i mängder. Vi kom inte längre än till Vardøya innan fronten tornade upp sig över fjärden utanför och en vägg av regn rörde sig mot oss. Snabbt in till en strand och upp med tält och tarpar medan regnet först piskade och sedan gav oss en lucka på 20 minuter innan det tog fart igen. Nu blev vi kvar på Vardøya för kvällen och olika aktiviteter tog fart. Anna och Karin paddlade ut för att fiska medan några andra av oss paddlade runt i övärlden och ner mot Onøya. På vägen tillbaka plockade Mats och Daniel musslor till middagen. DSC_2483

 

redDSC_2479Sötvattendusch och musslor till kvällen.

Det blev fisk i alla dessa former då tjejerna kom hem med fin fångst och vi fick ett par makrillar av ett glatt gäng på en båt som vi mötte på vår kvällstur. Daniel, Karin och Anna åt merparten av fisken då intresset i övriga gänget var svalt för deras fina fångst. Stämningen var hög under tarpen när Mats trollade fram en tårta av det han handlat på Lurøya. Sprutgrädden som bjöd på asgarv när han skulle förklara för tjejen i butiken vad han menade. Tårtan var den bästa jag ätit under en tarp och mätta paddlare somnade till rytmen av ett regn, som Millas Mirakel sjunger.IMG_5209

Tarptårta.

Vi paddlar norrut i de yttersta skären utanför Lurøya med solen i ryggen. Vi är på väg mot Tonnes eller området däromkring. Vi unnar oss klassiskt 11-kaffe på ett av de låga skären som påminner väldigt mycket om vår västkust. Den stora skillnaden idag är att vi har riktig närkontakt med två stora havsörnar. Inte så bekymrade av vår närvaro lyfter de lite nonchalant när vi närmar oss och Peter får en överflygning i värsta Top Gun stil.redDSC_2500

redIMG_5213redIMG_5216Vi är lite för nära Tonnes när kvällen kommer för att tälta ytterligare en natt och vakna upp till morgondagens utlovade ösregn. Vi tar de sista kilometerna mot bilarna och ringer Hemavans vandrarhem för boende. Baren är öppen till midnatt säger tjejen som jag bokar rummen med. Bra, då hinner vi nog med ett besök tänker jag. Efter kvällsmat på Esso i Mo i Rana, ja bensinmacken som fortfarande finns i Norge, landar vi lagom för en dusch och sen AP på Hemavans vandrarhem. Bra boende med grym frukostbuffé som jag varmt rekommenderar om du är på väg till Helgelandskusten eller något annat äventyr på dessa breddgrader.

Vi äter pizza i Ramsele på vägen hem där vi åt mjukglass på vägen upp. En känsla av 90-tal infinner sig när jag beställer pizza ur den klassiska menyn och väljer Trocadero i drickakylen som även innehåller RC-cola.

Känns som vi bara smuttade på denna enorma skärgård och vi får nog ta en sväng till vad det lider. DSC_2417

 

Jobbar på en karta Erik men du får nöja dig med text och bild så länge. Fler bilder finner ni här.
/J

Share

, , , , , , , , , ,

9 Responses to Helgelandskusten – worth waiting for.

  1. Erik Sjöstedt 5 augusti, 2016 at 07:01 #

    Finfint! Lätt att bli ännu mer Helgelandssugen 🙂

    • Johan Karlström 5 augusti, 2016 at 10:58 #

      Tack Erik. Spännande att du trots dina 5 besök fortfarande är sugen på att återvända.

      • Erik Sjöstedt 5 augusti, 2016 at 13:57 #

        Lockar alltid med fina bilder! Och så är det ju med ställen man gillar. Har varit hos Mr Hult rätt många nätter men står nog ut med några hundra till 🙂 Har bott hemma i Knäckebröhult mer än 5000 nätter men tycker ofta det är skönt att komma hem ändå 🙂

        • Johan Karlström 5 augusti, 2016 at 14:03 #

          Så sant Erik. Kloka slutsatser. Vissa platser tröttnar man aldrig på. Och det fina med naturen är att den nästan alltid bjuder på något nytt. Ett föränderligt vardagsrum.

  2. Ulf Bolander 5 augusti, 2016 at 09:11 #

    Ja, det är så läckert! Du skriver så bra och därtill fina bilder

    • Johan Karlström 5 augusti, 2016 at 10:56 #

      Tack Ulf. Hade gärna haft er med men ibland blir det inte som man tänkt sig. Låt oss tillägna Tommy det här äventyret.

  3. MiaL 5 augusti, 2016 at 10:58 #

    Fin läsning, tack Johan! Vi stannade också på Esso i Mo i Rana 🙂

  4. Jete 7 augusti, 2016 at 22:31 #

    Kanonbra text och vidunderliga bilder.

Kommentera