SOLEN VÄRMDE SOM man kan förvänta sig i slutet av maj. Men det var nog första gången jag upplevde det i år, trots att månaden går mot sitt slut. Jag var lite tidig till vår samlingsplats, Studsviks hamn, och passade på att njuta av nämnda värme när solen glittrade i havet. Uppe i backen vid de lite malplacerade radhusen närmade sig en klassisk silhuett – en volvo kombi med kajakkärra på släp. Lars och Carin hade med sig Lotta som skulle vara med på kursen och strax före dök Johan upp i en liten sportbil med cab. Jag förstod inte att han tillhörde kursgänget förrän Lars tutade friskt och nästan knuffade det lilla ekipaget över kajkanten. – Ok, de känner varandra tänkte jag.

Något försenade p.g.a. av en kissande katt kunde vi samla gänget i hamnen och hälsa dem välkomna till kursen Turledare 1. – Ja, katten hade alltså kissat ner Evas packning så hon fick börja om. Fick aldrig klarhet i om det var hennes katt men det tog jag för givet.

En diger kursplan presenterades och deltagarna fick uppgifter att bita i, så fort presentationen var överstökad. Vi fick lite av varje på väderfronten med vindbyar på upp till 12 m/s men konstaterade också att vi ibland kan uppleva vinden som lite hårdare än vad verkligheten, i form av Carins vindmätare, förtäljer.

Lars tar täten över fjärden.

Contact tow på land funkar fint.

Planera – göra – observera – utvärdera, hela helgen.

Det är mycket som ska hinnas med och ibland blev kvällen på vattnet längre än planerat. Ideas och Clap var några av de akronymer som fyllde våra dagar. Vi hade en plan som vi höll så hårt i det som nu gick i denna demokrati av paddlare och vänner. Kul hade vi, och lärde oss massor gjorde vi, både instruktörer och deltagare. Åtminstone var det svaret vi fick när vi loopade runt bland packningarna och delade ut och tog emot feedback innan det var dags att åka hemåt för alla. En trevlig helg med en del nya bekantskaper för mig och en samling duktiga nyutbildade turledare när helgen var över.

/J