Havets färger

Att sitta vid brasan iklädd samtliga plagg som finns att tillgå i kajakens packutrymmen kan te sig normalt på en vårpaddling. Men i juli månad är det inte normalt. Om man inte är i området kring Kebnekaise förstås, men dit brukar jag inte ta med kajaken. Vi befann oss i skärgården söder om Västervik, Misterhult eller som vi säger ibland, Mr Hult. Blir mer personligt på något vis. Brasa är bara det ovanligt så här års. Brukar råda eldningsförbud. Men som så ofta så är paddling förhållandevis okänsligt för väder. Västan blåste nästan konstant med lite inslag från syd och det var rätt bra fart på vinden. Fördelen med vädret är att det betydligt känsligare båtfolket ligger i hamn. Vi hade massvis med yta för oss själva. Dessutom gick ju de vanligaste fågelskydden av sin tjänst 10/7 vilket öppnar upp en stor del av denna skärgård.

Solfika

I ärlighetens namn var vädret i mitt tycke ganska bra, lite kallare på kvällarna men inte mycket regn. Egentligen var det bara fredagen som bjöd på riktiga skyfall och då satt vi tryggt i våra kajaker med kapuschongerna uppfällda. Torrt och varmt. Samtalade med en skön skeppare på en stor segelbåt när det regnade som mest. Vi paddlade jäms med honom en stund strax efter ett skyfall och han hade en poäng med vårt klimat. ”Tänk om vi hade medelhavsklimat, då skulle här vara fullt av folk.” Bra sägning.

Klädgren

Paddelgodis

Summa summarum fem sköna dagar i en trevlig skärgård. Jag hade velat gå ytterligare lite söderut men så blev det inte denna gången. I mitt tycke är det dessutom finast norr om Strupö.

/J