ÅTTA dagar i havskajak i Angelseys omtalade farvatten blev en minnesvärd upplevelse. Lika rolig som hisnande vissa dagar. Efter 3 dagar på Angelsey Sea Kayak Festival hade jag fått upp farten. Kommande 5 dagar med Nick och James samt den för mig förhållandevis nya gruppen blev bättre än väntat. Eller hade jag egentligen några förväntningar?

Angelsey var för mig innan jag kom dit; stor sjö, stökigt vatten och tuff miljö med ogästvänliga klippor. Och visst finns alla de ingredienserna men man lär sig att tycka om dem. Dessutom är de en del av ett väldigt vackert landskap. South Stack

Vind och vatten i symbios från alla håll gav torrdräkten mer cred än någonsin. Regnar det ordentligt på dessa breddgrader kan man lika gärna behålla den på när man går iland. Och runda av med en sötvattensdusch för att bli av med det värsta saltvattnet efter dagens övningar. För i saltvattnet var vi både frivilligt och ofrivilligt. Bra träning för den där combatrollen som man hoppades ha tränat ihop till. Funkade oftast men när surfbryten lämnade av mig och kajaken på 10 cm djup blev det lite annorlunda. Upp på rätt köl i någon form och ut igen. Fantastiskt roligt.

Rockhopping är en del av paddelkulturen i dessa farvatten. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vågorna kan vara lite oregelbundna och vips sitter man fast.

 Tack Mike Mayberry för påpassligheten med din kamera.

För min del blev det att kliva ur och laga kajaken direkt på klippan med lite assistans från Allie, coachen för dagen. Fick pumpa ur kajaken 2 gånger på vägen tillbaka. Lite seriösare lagning utfördes senare i vårt garage.En något uppslupen stämning infann sig i garaget under kvällens gång. Och likt ett serviceteam i värsta formel 1-klass, där alla vet vad som måste göras, reparerades min kajak med stor yrkesskicklighet. Tack teamet.

Nick kompassar Anna inför paddling till Rhoscolyn Beacon. Väl där fick vi uppleva tidvatten och vågor i kombination. Spännande. Efter ett par varv i grytan förstod man vad som hände under rumpan och kunde utnyttja strömmarna till sin egen fördel.

James förklarar hur vågorna och tidvattnet tänker och vad de gör med oss.Sen är det bara att köra rätt ut i vågorna.

Lasta av och på kajaker blev en del av vardagen då man oftast tar sig dit det lämpar sig bäst att paddla. Detta beroende på vind och väder. Just denna dag lastade vi av på en strand i Menai Straits där några stående vågor blev dagens behållning. Variationen på denna ö är enorm. Ena dagen är man ute i stor dyning och tränar kamraträddning med skräckinjagande klippor i fonden; för att nästa dag hamna i något som liknar forspaddling. Utvecklande kan man säga.  I bakgrunden Menai Bridge.

En bra bild av mångfalden får man här med lunch i lä på norra sidan efter ett besök vid North Stack. Strax drar tideracet igång lite längre ut och vinden blåser rakt ut från ön.
På andra sidan ön några timmar senare ser det ut såhär. Vi hade lite tidigare surfat längre in i viken på Trearddur Bay efter att vi återvänt från norra delen av ön. Det är ca. 100 meter in från detta bryt och där var det fina surfvågor om än något blåsigt.Upp emot Force 8 sade vindmätaren (17-20 m/s) och vinddrivna vågor sa James & Nick. Är beredd att hålla med om allt.Här är vår ”egen” strand i Trearddur Bay och vårt mansion ligger precis ovanför. Andra huset från höger.

Trearddur Bay vid lågvatten

Fler bilder

Tyvärr inga häftiga paddelbilder från mig då jag inte har någon kamera för detta. Dock fanns det en del Gopros i gruppen samt modiga män som plockade fram finkameran i våt miljö. Hoppas kunna dela några av dessa bilder senare. Tack Horisont för ett bra arrangemang. Och tack hela gänget för den sköna stämningen i vårt mansion och på vattnet. Det är bara i grupper med starka intressen som kajak, skidåkning mm. som underställ blir dresscode. Oavsett tid på dygnet. Gillar det.

Återvänder jag till Wales? Jajamänn, med ett leende på läpparna. Ska du med?

/J