TRAILRUNNING har blivit ett begrepp. Man springer på en stig eller kanske helt obanat i terrängen. Orienterarna har gjort det sedan tidernas begynnelse. Dock utan någon som helst trendfaktor och utan den alltid så viktiga uppbackningen från näringslivet. Trailrunning däremot placeras i samma fack som all annan uthållighetsracing som nu är hetare än någonsin. Finns inte en VD runt Stureplan som inte tränar för något av loppen som erbjuds. Ö till Ö, som är en Swimrun, (simma & spring) i Sthlms skärgård, är kanske hetast av dem alla. Få startplatser och omtalad som tuffaste loppet över en dag i världen. Startavgiften, 10 000:- per lag, gör det inte mindre exklusivt.

Jag är ingen löpare av rang och har aldrig varit. Men jag springer bättre idag än när tränare Tholson jagade oss i Markaskogen under försäsongsträningen i Örebro IK. Kanske för att inställningen är bättre och att prestationen inte är avgörande. Nuförtiden njuter jag oftast av löpningen. Framförallt när jag som igår, springer i natursköna Kilsbergen. Jag har sprungit där till och från genom åren. Trots trenden så ser jag sällan några löpare däruppe men det är klart att de finns där. Jämför man med ökningen av simtränande asfaltslöpare i Gustavsvik så kan man nog säga att Triahtlon är den största trenden, so far.

Långa sjöar är det gott om i Kilsbergen.

Det finns lite vinter kvar men vårkänslorna dominerar. Falkaberget nästa.

Falkasjön från ovan.

BAMM är ett evenemang som jag fascinerats av i många år. 2013 var det 20-årsjubileum för denna tävling. Jag ser det inte som en tävling utan som ett äventyr. En inställning som många av deltagarna delar med mig tror jag. Det handlar mer om att ta sig i mål än om vilken tid du har. Övernattning på fjället i tält sätter även det en helt annan prägel än det mer traditionella sättet med start till mål. En annan aspekt är den fantastiska naturupplevelsen i fjällen runt Björkliden och Riksgränsen.

Jag har aldrig ansett mig ha löpningsegenskaper nog för  liknande event. Detta bygger på att alltid bedöma sin egen förmåga efter andras. Om man bortser från det och gör sin egen grej tror jag att många fler, jag själv inkluderad, skulle klara av mer än de tror.

Kloka ord monterade på Falkaberget.

Så kanske är det dags att våga anta utmaningen i år. Träningen har påbörjats och då det är tvåmannalag så behövs en partner. Gärna orienteringskunnig. Är du intresserad?

Förhållandena i Kilsbergen var över förväntan och undertecknad kunde njuta av spångar som nästan höll sig ovanför ytan.

Man springer lite längre än vad man hade tänkt sig vilket är ett tecken på att det är kul. Hur ofta gör du det på din klassiska cityrunda?

/J