EN HELG MED sväng går mot sitt slut. Det började med en trevlig middag i herrklubbens regi. Herrklubb låter fånigt men vi var ett gäng grabbar, åtta till antalet, som för drygt 20 år sedan bestämde oss för att träffas och laga mat 4 ggr. om året. Och det gör vi fortfarande med i stort sett samma gruppsammansättning. Innan middagen hade jag hunnit med att bära in vår nya soffa, levererad av två trevliga gentlemän med något svårdefinierad nationalitet. Vi pratade engelska och det gick fint.

Allt väl så långt. På lördagen bar det av till IKEA för att köpa kök till landet. Tog extremt mycket längre tid än jag hade förväntat mig. Fel kök på plockordern som vi i sann IKEA-anda fick plocka själva. Och tur var väl det eftersom vi upptäckte felet innan vi lämnat Ingvars hus. Var sådär lagom IKEA-slut i huvudet när vi fortsatte med full bil och köksbänk på taket mot landet.  Till vår glädje så hade snickaren och muraren kommit ganska långt med sina göromål. Vedspisen upphöjd i normal nivå med fack under för ved. Blev nästan sugen att fira julen därute men man vet aldrig med hantverkare, är de klara till dess? Efter att ha förflyttat ett antal platta paket i skottkärra upp till stugan så kom vi på att sparken, den gamla fina, skulle med hem till stan. Satte den på takräcket och rullade hemåt. Saken är den att hemma står bilen i carport som rymmer mina kajaker på högkant på bilens tak. Jag var dock tveksam till att sparken skulle gå in i carporten. När vi kommer hem så har hjärnan glömt bort ekipaget på taket och jag kör helt sonika in i carporten som vanligt. Vanligt är kanske fel ord för halvvägs in bromsar jag in rätt häftigt då ett ljud uppstår i form av ett brak. Sparken. Den gamla fina sparken hinner jag tänka innan jag kliver ut och ser eländet. Ridå. Hade väldigt svårt med humöret resten av kvällen även om Maja Ivarssons historia och låtar gjorde det lite lättare. Rak och ärlig med rock n´roll i blodet. Cool tjej.

Idag söndag blev det skridskopremiär. Tog cykeln ner till Rynningeviken och träffade på två herrar som stod och funderade över bärigheten. Vi bestämde oss för att fundera ihop men under färd. Oftast när vi pikade var isen ca. 3 cm. Låter otroligt tunt men det var förvånansvärt lite gung i isen och vi åkte med skapligt avstånd mellan varandra. Blev en kanonpremiär med en ståfika, fruktsoppa, vad annars.  Lite smolk i glädjebägaren då jag tappade min lilla Canon i isen. Stendöd med lite krokig optik som har stannat i ytterläge. Hoppas att min försäkring kan hjälpa mig lite. Med kameran åtminstone, sparken blir svårare.

Låg sol – långa skuggor(sista bilden med min lill-Canon…)

/J