DE TVÅ SENARE är viktiga egenskaper för en bra ledare tycker jag. Detta och mycket annat rörande coachning, ledarskap och instruktörens roll avhandlades under en helg härförleden. Tillsammans med svenska och brittiska paddelkollegor spenderades lite tid på vattnet och mycket tid i klassrummet. Ett klassrum som mestadels utgjordes av en källarlokal på ett vandrarhem som även tjänstgjorde som pub för någon lokal förening. Dock var man tvungen att ta med egen öl. Vi höll oss till kaffe medan britterna drack te i stora mängder. Inte så fancy lokal men desto högre kvalitet på det som förmedlades av Mike Devlin, BCU.(British Canoe Union)

Apropå ledarskap så har väl de flesta upplevt olika sidor av detta genom åren. Kanske inom idrotten eller på jobbet. Inom näringslivet finns det många chefer; med det sagt inte självklart många bra ledare. Det är klassiskt att den bästa säljaren blir försäljningschef. Är hen en bra ledare? Oftast inte, men en delvis förlorad kapacitet på säljsidan.

Var finns de bästa ledarna tycker du? Hos näringslivet eller i idrottsrörelsen?

Tillbaka till den gode Mike från BCU. Han utbildade oss till tutors, handledare om man så vill, för att kunna hålla ledarutbildningar inom Paddelpasset. Ett utbildningsprogram som förhoppningsvis ska locka fler paddlare att utveckla sin paddling. På de brittiska öarna är det kutym att utbilda sig innan man ger sig ut på havet. Förvisso ett något stökigare hav än våra skärgårdar men oavsett så är utbildning rätt väg att gå. Ett paddelpass öppnar även upp för paddelturisten som vill hyra kajak i Europa där det kan vara ett krav.

Och som den kloke Pontus sa till mig när vi hade ämnet uppe häromsistens; – Bättre att göra än att inte göra.”

En händelse som jag bär med mig var lördagskvällens middag. I brist på utbud så hamnade vi på samma kolgrill båda kvällarna. Håkan hade vågat gå för den klassiska planksteken redan på fredagen och mot våra fördomar fått en väldigt fin köttbit. Stekt medium rare enligt hans önskemål. Vi andra åt spett med allt vad det innebär. På lördag kväll kliver en skara om 14 pers. in på kolgrillen, vilket mer än fördubblar antalet gäster. Menyerna bläddras och alla letar efter à la carte sidan med bl.a. plankan. När den inte finns i någon av våra menyer frågar jag den unga servitrisen om den fina planksteken från igår inte går att beställa idag. – Tyvärr, kocken är ledig idag så det finns ingen à la carte meny ikväll. Vi äter då spett och hamburgare som tydligen fanns förberett men jag kan inte släppa tanken på att kocken är ledig en lördag. När jag går fram till baren för att betala kommer ämnet upp igen. Hon berättar att kocken bara jobbar varannan helg och ikväll är det hon och hennes pappa som kör. Jag bedömer att hon inte är mer än 20 fyllda och jag tänker på hennes situation när vi vandrar hemåt. Hon har förmodligen inte valt själv att jobba under dessa förhållanden. Ensam med en hel krog och papsen i köket. Men vilken erfarenhet hon tar med sig ut i livet en vacker dag. Skulle fler i hennes generation behöva.

En väldigt givande helg där vi fick med oss en hel verktygslåda som inte är unik för kajakvärlden. I grunden är ledarskap det samma oavsett miljö eller bransch. Och det är ledaren, eller chefen om du så vill, med störst öron och ögon som vinner i slutändan.

/J