Jag har längtat efter våren sedan jag var i St:Anton senast. Där stod solen som spön i backen och kaffe drack man utomhus. Väl hemma i mitt absoluta favoritland var det vargavinter, nästan.

Påskhelgen var en stor sol enligt Yr, som numera nästan alltid får leverera mitt väder. Använder SMHI också, framförallt på havet. Men något öppet vatten att paddla fanns inte inom rimliga gränser för en tvådagarstur. Övriga dagar var bokade för studentfirande och hockey med familjen. Grym känsla när Jared Aulin ledde klacken och fick en hyllning som gjorde att matchen hamnade i skymundan för ett par minuter. Hade något av lagen gjort mål hade ingen lagt märke till det. Örebro Hockey till elitserien om någon missat det.

Tvådagarsturen fick bli en vandring och sällskapet blev Peter L. och Mats. Två paddelkamrater som liksom jag hade tältabstinens. Tivedens nationalpark blev vårt val, närmare bestämt området runt sjön Trehörningen. Fantastiskt område med sandstränder och gles tallskog på klippor.

  Vi valde att  gå på isen på sjöns västra sida. Skaren bar mestadels men bitvis pulsade vi fram i solen. Lunch intogs i strandkanten och solen värmde bra när vi sökte lä från vinden.

Jag har varit här tidigare men inte upptäckt allt som finns att se i denna fina nationalpark. Efter lunch tog vi en sväng genom Vitsandsgrottorna som gav ett nästan högalpint intryck med is och snö i trånga passager.

Vi lämnade nationalparken för att övernatta vid sjön Kölnavattnet. Fint vindskydd med vedförråd. Du får hugga din egen ved vilket jag tycker är bra. Vägen dit gick på kompasskurs och en GPS som vi jämförde vår rutt med. Kul och bra träning. Alltid lika spännande att våga lita på den kurs man tagit ut. Gått om snö i skogen och skaren ville inte alltid bära oss och våra ryggsäckar. Plötsligt stod man i snö upp till låren och vi som någon timme tidigare stått på en sandstrand utan snö.

Stor brasa och en lång kväll framför den. Ljuset varade länge denna första kväll med sommartid och våren kändes väldigt närvarande. Snabb replik under natten när kvicksilvret var nere på -10 och vände. Men bra sovprylar gjorde natten behaglig och kristallerna som släppte från taket på morgonen vittnade om vintertältning. Mysigt.

Måndagens vandring började med snömängder i skogen som förde tankarna till Kanadas urskogar men övergick till stigar i rena rama Ronja Rövardotterland. Man kunde nästan känna doften av rövarna som stod på lur i alla trånga passager.

Åter en lunch som egentligen bara saknade bad för att fullända känslan av vår.

Vandringen överträffade mina förväntningar. Jag hade varit nöjd med en schysst tältnatt men fick massa sköna intryck med mig hem och ytterligare bevis för att man inte behöver åka till världens ände för att få upplevelser utöver det vanliga.

Bra sällskap ska inte underskattas.

Nu är den här, våren alltså. Imorgon blir det paddelpremiär. Måste bara jobba lite först.

/J