Vi kryssade Åland på vårt sätt.

Synen som möter oss när vi nyfikna smyger in i baren på översta våningen är för mig skrämmande. Vi befinner oss på Ålandsbåten på väg hem efter en paddling runt Kökars skärgårdar. Eller om det egentligen bara är en skärgård runt en ö-grupp som heter Kökar.

Åter till färjan där ett skådespel utspelar sig som gör mig mörkrädd. Temat är alkohol – alkohol i mängder bortom all förståelse. I taxfreebutiken säljer man ”pirror” för att du ska få med dig allt du handlar. Jag kommer på mig själv med att stå och stirra på kaoset och ibland lite för länge på enskilda individer, gammal som ung, medan jag funderar på var all den alkoholen ska ta vägen med hen. Ett glas vin till maten är inte aktuellt för det här gänget, det kan jag lova, tyvärr.

Paddlingen då, hur var den? Som alltid på Åland får man uppleva folktomma skärgårdar – vilket är en av anledningarna till att det är ett bra val om du vill paddla under semestertider när våra egna skärgårdar är lite överbefolkade. Kökar hade jag bara nosat på tidigare – har paddlat Åland ett antal gånger – men nu skulle vi paddla Kökar på riktigt. Med en minuts marginal hann vi med färjan som tog oss ut till Degerby på Föglö. På detta sätt tjänar man in lite tråkig transportpaddling. Första dagarna på vägen ned mot Kökar blir det en del överfarter men precis som med tidsmarginalen på färjan har vi flyt med vinden och småsurfar i sydostlig riktning. Lite svalare när det blåser från norr men solen skiner från en mestadels klarblå himmel så svalkan från vinden är välkommen.

Lunchparkering.

 

Kökar bjuder på en del blandad paddling och fina tältplatser – men inte de där riktiga superhällarna som Ålands norra skärgård skämt bort oss med. Självklart är vindriktningen en avgörande faktor då de flesta öar har mer slipad karaktär på nordsidan. Det ska vara istiden som ligger bakom det har jag förstått – åtminstone säger vi det när vi är ute och paddlar. Men om någon av oss har riktigt belägg för det påståendet vet jag inte.

Trånga passager.

Karin på väg.

Släta hällar gillar vi.

Många väljer att cykla på Åland – Karin gör ett försök.

 

Besöket i affären på Kökar påminner om en film av Roy Andersson – grått och total avsaknad av matinspiration. Exakt så har jag upplevt alla skärgårdsbutiker i dessa trakter. Men på stora ön där Mariehamn ligger och du kan välja på att åka väg 1, 2 eller 3, där är butikerna mer lika våra med ett bra utbud. Men plötsligt händer det – i en ensam lite stuga vid färjeläget på Kökar finns något som liknar en coffeshop eller åtminstone ett kafé med riktig kaffemaskin. När vi kliver in genom dörren välkomnas vi på bred västkustdialekt av två grabbar. Det visar sig att deras pappa valt att flytta från en ö i trakterna av Styrsö till Kökar av alla ställen. Vi ställer nyfikna frågor utan att bli för personliga men får inte riktigt grepp om hur och varför. Dock kommer vi fram till att fadern kör taxi på öarna. Hur många åker taxi här tänker vi när vi vandrar tillbaka till kajakerna för att paddla norrut och lämna Kökar för den här gången.

 

Födelsedagskalas på Korsö.

Traditionell öpromenad.

Några hällar hittade vi.

Snirklig paddling bland låga skär.

2 tredjedelar av vår lilla men goa grupp.

Man åker ingenstans utan sin Nalgene – tog med två för säkerhets skull.

Bra med kompisar när kajaken har eget liv. (Kisspaus)

Lite Shakespearevibbar.

Gott om den här vyn i dessa trakter.

Finns tid för en del annat än paddling. (Stolen tillhör Mats, jag funderar fortfarande.)

Lite granit på västra sidan.

Sista disken.

Kontemplation och drömmar om nästa tur på sista lägerklippan.

 

Tack Mats och Karin för gott sällskap och en trevlig vecka. Som vanligt ska väl tilläggas.

/J

 

Share

, , , , , , , ,

No comments yet.

Kommentera