Snöfall för oftast tankarna till skidåkning. Men idag tänkte jag lite annorlunda. Två decimeter kramsnö.  Icebug och damasker på. Sen blev det en löprunda i orörd snö. Häftig känsla. Ner till Rynningeviken, upp till fågelskådarstugan och sen ner genom vassen och ut på isen. Helt ensam och vita vidder som ger ett magiskt sken. Pannlampan förblir släckt då snön avger ett ljus trots att det är mörkt ute. Märklig känsla. Jag är lyckligt lottad som har denna miljö runt hörnet.

St:Anton nämns i rubriken. Tillbringade förra veckan där med tre andra herrar. Överraskande bra berg, eller egentligen visste jag att det var bra. Men alldeles för mycket skidåkare för min smak. Detta var min bedömning trots att jag aldrig varit där.

Ola Schenström, ”Mindfulness i vardagen”, säger att vi ser på omvärlden genom ett

filter. Detta filter är våra bedömningar.  Istället för att se verkligheten som den är. Där och då. Eller här och nu.

Vi åkte massa bra offpist utan att behöva trängas med färgglada skibums. Fick se små pittoreska orter som är sammanbundna med St:Anton via liftar och ibland bussar. Mersmak. Dock hade dom andra varit där en hel del tidigare vilket bidrog en hel del när det kom till vägval. Vissa vägval blev inte helt lyckade trots tidigare besök. Men det låter vi stanna i St:Anton:-) Bilder kommer så fort han med kameran får tummen ur.

Släpa på systemkamera eller dylikt när jag åker skidor är inte aktuellt.

På återseende.

/J