INGEMAR BACKMAN, snowboardlegendar på 90-talet som hoppade väldigt högt en gång i Riksgränsen och levde länge på det, hoppet alltså. Sade i en intervju en gång att när han vaknade på morgonen i San Diego valde han mellan bergen och havet. Snowboard eller vågsurfing helt enkelt. Lite den känslan har jag just nu. Igår tog jag en tur med kajaken och i morse bar det av till Kilsbergen för längdåkning. Klimatet skiljer sig såklart en del från San Diego men valmöjligheten finns där. Liknelsen kan tyckas märklig. Men den blir som så mycket annat, vad man gör den  till.

Dagen inleddes med isiga spår efter varma dagar som följdes upp av en kall natt. Men glidet var det inget fel på, värre då att få stopp på grejjerna. Efter en sväng till Tomasboda kom vi åter igen ut på den gamla vägen och döm om min förvåning när det isiga hade deformerats om till drömspår av pistmaskinen. Plötsligt var det årets bästa förhållanden i spåret, 20 minuter från centrala Örebro, ungefär där vi stötte på vargarna på nyårsdagen.

Dagar som dessa är längdåkning fantastiskt.

Lite påfyllning av energi i form av klassisk fruktsoppa och kex. Smakar aldrig så bra som utomhus. Äter det ju aldrig inomhus, när jag tänker efter. Undrar hur Svante gör? Äventyraren Svante Lysén, mannen som gav fruktsoppan ett ansikte.

/J